B12 vitamin

Som jag har nämnt tidigare så hade jag B12-brist när jag träffade min man. Det gjorde mig trött och håglös. Jag var också vanvettigt lynnig. Det skämt som jag tyckte var jätteroligt ena dagen, kunde få mig att storböla andra dagen. Innan jag och Conny träffades så tänkte jag inte så mycket på att jag hade ett problem. Jag var alltid supertrött – när jag klev upp på morgonen, när jag jobbade, på kvällarna – det spelade ingen roll vad jag gjorde. Jag försökte sova mycket för att bli piggare, men det hjälpte inte. Jag trodde att jag var sådan. Tröttheten var delvis bidragande till att jag gick upp i vikt för jag smååt, framförallt gifflar från Pågens, för att överhuvudtaget kunna hålla mig vaken på eftermiddagarna.

När jag och Conny flyttade ihop så blev tröttheten ett tydligare problem, men det var lynnigheten som skrämde mig och som gjorde att jag inte alls kände igen mig själv. Ett, inte helt ovanligt, scenario var att vi satt framför våra datorer på kvällen och småpratade i godan ro och så drog Conny ett litet harmlöst skämt och jag blev helt förkrossad och jätteledsen. Conny kommer över till min sida och håller om mig och frågar: ”Vad i hela friden var det jag sa, vad gjorde jag som gjorde dig så ledsen?!”. Och mitt förtvivlade svar ”Jag veeet inte!?”

Vi bestämde att något behövde göras. Jag pratade om det på jobbet och en av mina dåvarande kollegor tipsade om att det lät som sköldkörtelsdysfunktion. Sköldkörtelsdysfunktion och B12-brist har väldigt lika symptom, så när Conny började googla på det första så hittade han det andra. Jag gick till läkaren och fick först beskedet att mina B12-värden var helt normala (mellan 100-400 pmol/l) jag hade 120. Men jag hade tur, det var en ambitiös AT-läkare som kollade vidare och insåg att psykiatriker börjar behandla sina patienter mot depression redan vid 250 pmol/l. Idag verkar läkarna anse att: värden under 125 talar starkt för B12 brist, 100-300 bör undersökas och över 300 talar starkt emot B12 brist, om man inte har en leversjukdom eller är alkoholiserad. (Internetmedicin.se)

Jag fick förmodligen B12-brist som en kombination av att jag inte åt kött och att jag fick narkos när jag opererade foten. Fast ibland undrar jag, för en del av de symtom som har försvunnit eller lindrats av B12, som t.ex. mina böjveckseksem, hade jag långt innan jag blev vegetarian. Som öronbarn har jag i och för sig fått mycket narkos i mina dar….

B12 är ett vattenlösligt vitamin som framför allt används till produktionen av röda blodkroppar samt bidrar till nervsystemets funktion och B12 är även nödvändigt för DNA-syntes. B12-brist ger en generell sänkning av nybildningen av celler i kroppen och eftersom de röda blodkropparna är en av de mest omsatta celltyperna så ger B12-brist också blodbrist. (Wikipedia )

Det finns viss ärftlighet, men bristande intag av vitamin B12 via födan, t ex hos veganer, vegetarianer och anorektiker är den vanligaste orsaken (Privatmedicin)  eftersom vitamin B12 framför allt finns i lever, nötkött, fiskrom och skaldjur. Det förekommer i mindre mängd i ägg, mjölkprodukter och kyckling. (Apoteket)

B12-bristanemi är relativt ovanlig, ca 1% av befolkningen och 2% hos de över 70 år, men B12-brist utan anemi är betydligt vanligare, 10-15% av befolkningen är drabbad. Den vanligaste riskgruppen är veganer, men även de som långtidsmedicineras ska se upp! Inflammatoriska sjukdomar och dess medicinering, Parkinsonmedicinering, magsårsmedicin och olika tarmåkommor hämmar upptaget av B12. Vissa ämnen som narkos och lustgas kan slå ut dina depåer helt och hållet. (Internetmedicin.se) Dessutom ser man bristande upptag av vitaminet vid glutenöverkänslighet, diabetes, ledgångsreumatism, binjurebarks- och sköldkörtelsjukdomar. (Privatmedicin)

Vitamin B12 lagras normalt i levern. Lagret är inte särskilt stort då det är ett vattenlösligt vitamin, men behovet av B12 är mycket litet och det kan därför dröja många år utan tillskott innan bristsymptom visar sig. Successivt tillkommer svår trötthet och retlighet. Blodbristen kommer också smygande och ger sällan symtom förrän vid mycket låga blodvärden. Så småningom får patienten domningar och stickningar i fötterna. Den ytliga känseln är nedsatt. Därefter får patienten nedsatta reflexer och muskulär svaghet i armar och ben. (Wikipedia ) 

Vitamin B12-brist behandlas ofta med intravenösa tillskott under några dagar, för att sedan behandlas med kosttillskott. (Wikipedia ) 

Om man är trött och håglös och tillhör någon av riskgrupperna så bör man gå och kolla upp sina värden – be alltid om att få värdena - inte bara läkarens bedömning, om de slarvar eller har bråttom så kan du tvingas leva med något som var lätt att behandla!

För den som har konstaterat låga B12-värden, låt behandlingen ta lite tid – det tar upp till 6 månader innan man får full effekt. För mig tog det två månader innan jag började märka skillnad – men vilken jävla skillnad! Idag äter jag kött igen plus att jag äter 500 gånger det rekommenderade intaget av B12 och har ändå bara normala värden. Jag kommer alltid att äta B12-tillskott, kommer inte våga sluta och eftersom man kissar ut det man inte behöver så finns det inga problem med att fortsätta.